Piteå kommun · Norrbotten
En by mitt i Pitebygden
Innerst i Svensbyfjärden, i bygden som kallas Infjärden, har människor brukat jorden i närmare fem sekler. Välkommen till Roknäs.
Innerst i Svensbyfjärden, i bygden som kallas Infjärden, har människor brukat jorden i närmare fem sekler. Välkommen till Roknäs.
Roknäs ligger drygt en och en halv mil väster om Piteå, i Infjärden — samlingsnamnet för de stora byarna på Svensbyfjärdens västra sida. Bebyggelsen sträcker sig längs byvägen som löper parallellt med Rokån och Lillpiteälven, ner mot fjärden — vatten som gett byn både fisket och de bördiga odlingsmarker som fortfarande präglar landskapet.
Tvärs över Lillpiteälven ligger grannbyn Sjulnäs — vid älvmynningen är de två byarna helt sammanväxta, förbundna av Sundbron — och tillsammans bildar de en levande tätort med drygt tusen invånare. Här finns barnfamiljer, jordbruk och företagande sida vid sida — en by som aldrig stannat av, men heller aldrig tappat sin karaktär.
Runt byn tar skogen och åkrarna vid, och en bit nordväst om byn reser sig Kalahatten — berget som gett generationer av bybor och besökare sin vidaste utsikt över bygden.
Roknäs träder in i historien 1539, då byn skrivs Rokness i Västerbottens första landskapshandlingar. Men markerna bär spår som är långt äldre än så — här har människor jagat, fiskat och så småningom odlat sedan förhistorisk tid.
Byn upptas i Västerbottens första landskapshandlingar — startpunkten för snart fem sekler av skriven byahistoria.
En skvaltkvarn vid Rokån är belagd i domboksmaterial redan 1664. Vattnet i ån och älven förblev byns kraftkälla i århundraden.
Forskning har kartlagt en samisk befolkning som under generationer levde i Roknäs och grannbyarna. Ortnamn med samiska rötter vittnar än i dag om denna del av byns historia.
Vid Rokån anläggs ett tegelbruk vid Getingplatsen, en bevattningskanal grävs och timras mot Lillpiteälvens dalgång, och vid fallet byggs såg och ett av bygdens första kraftverk.
Omkring 1 050 personer bor i själva byn — jordbruk, handel och hantverk blomstrar längs byvägen.
Idén föddes redan 1982; arbetet bedrevs som studiecirkel och resulterade i tvåbandsverket Roknäs. Mitt i Pitebygden (del II täcker 1850–1950) — en av bygdens mest gedigna byakrönikor.
En bit nordväst om byn, vid Kalamark, reser sig Kalahatten — Piteås högsta berg och mest kända utsiktspunkt. Från toppen, 243 meter över havet, öppnar sig vyn över Svensbyn, Infjärden och ända ut mot havet.
Berget är ett så kallat kalottberg: bergssidorna kalspolades av havets bränningar för tusentals år sedan, när kusten låg högre i landskapet — medan hjässan behöll sin skog och gav berget dess hatt.
Roknäs och Sjulnäs är i dag en av Piteås livskraftigaste bygder — med service, skola och föreningsliv som många större orter avundas.
Förskola, livsmedelsbutik och drivmedelsstation finns i byn. I Sjulnäs, på andra sidan älven, ligger grundskolan med bibliotek och sporthall.
Idrott och byaliv har djupa rötter — Infjärdens SK, sprunget ur byarnas gamla föreningar, samlar bygden kring fotbollen på Näsåkra IP, och byaböckerna skrevs av byborna själva i studiecirkel.
Sandöns badplats vid fjärden, fiske i å och älv, Eliasleden genom skogslandet och Kalahattens topp — allt inom räckhåll från byvägen.